Jag har läst lite på diskussioner på nätet om man som kristen ska rösta eller inte. Se t.ex. kommentarerna på Kristenunderjord för att få en bild på argumenten. Daniel och jag pratade om detta tidigare när jag försökte fundera vad jag egentligen tycker.
Resonemanget bakom beslutet att inte rösta handlar om att man vill inte stödja ett system som EU. Som sagt, så är det bäst att kolla t.ex. pä länken ovan för att läsa själv, jag tror inte att jag kan redogöra så bra just nu när jag inte än är så insatt.
Jag tänker att jag försöker påverka genom att rösta på ett parti som jag anser ha sunda värderingar och driver en bra politik. Att det alltid finns saker som inte stämmer med mina övertygelser måste jag acceptera, eftersom de flesta människor i Sverige ändå inte delar dem. Kristen etik ska inte påtvingas folk som inte delar den tron.
Jag tror inte att jag gör någon skada eller går emot Guds vilja när jag röstar, tvärtom tror jag att det vore värre om jag inte röstade.
Det glädjer mig att det har gått bra för Miljöpartiet (just nu 10,5%) i valet. Det har gått bra även för miljöpartiet Gröna i Finland (12,2%). Nu förstår ni nog vad jag har röstat…
Jag kanske skriver en annan gång mera om ämnet, när jag är lite piggare. Eller sedan gör Daniel det!
/Paula
Detta med på vilket sätt kristna värderingar och konsekvenser av tron bör påverka samhället är något jag tänker mycket på. Det är inte helt lätt.
Jag tänker att det är lätt att stämma in i ditt konstaterande att kristen etik inte bör påtvingas dem som inte är kristna. Det känns som en sympatisk och tolerant tanke. Samtidigt så funderar jag på om det är möjligt att konsekvent tänka så, utan att det får väldigt märkliga konsekvenser.
På sätt och vis går ju en demokrati ut på att vi tvingar på minoriteten saker de inte önskar. En borgerlig majoritet kanske säljer kommunala skolor och det kanske du och jag inte gillar. Men i en demokrati får vi leva med det, och det är i sin ordning.
Om man säger att värderingar med sin grund i kristen tro inte bör få lov att påverka de som inte delar den tron, skulle man inte lika gärna då kunna säga att värderingar baserade på en marknadsliberalt synsätt inte ska få påverka de som inte delar det synsättet? Det tror jag ingen skulle vilja påstå. Hur kommer det sig då att vi är så många kristna som tänker just så om oss själva och våra egna ställningstaganden, grundade i vår tro?
Hej Simon, och välkommen!
Jag funderar på det där med demokrati, det som du skriver att en majoritet tvingar saker på minoriteten. Är det inte felaktigt att prata om att ”tvinga”? Att majoritetens åsikt är bestämmande hör ju till demokratins kontrakt. Minoriteten har ändå fortfarande möjlighet att försöka påverka opinionen, till nästa val alltså.
Det är klart att en äkta tro påverkar även ens etik. När jag säger att kristen (eller annan religiös) etik inte får påtvingas dem som inte är kristna, menar jag etik som inte har någon annan än religiös motivering. Som exempel på en sådan fråga kan jag nämna den nya äktenskapslagstiftningen. Finns det några sekulära argument för varför människor av samma kön inte skulle få gifta sig?
I frågor där motiveringen för en åsikt är enbart ”religiös” har jag svårt att se varför de som inte delar den tron skulle behöva ändra sitt beteende, de saknar ju relevanta argument.
/Paula
Hej igen
Visst har du helt rätt i att en person med åsikter och värderingar som till stor del baseras på en ideologi som inte många andra delar har ett problem i och med att hans eller hennes argumentationen kanske inte upplevs som relevant eller meningsfull. Absolut är det så. Men jag känner mig tveksam till att hans eller hennes synpunkter skulle diskvalificeras bara för den sakens skull.
Ofta tror jag att det är svårt att slå fast att någons ståndpunkt är enbart t.ex. religiös. När jag argumenterar mot homovigslar så finns det förstås en religiös del (människan mår inte bra av homosexuella relationer enligt kristen tro) men det finns också en minst lika viktig liberal tanke: statsmakten ska inte ägna sig åt att varken bejaka eller förneka människors romantiska känslor, oavsett läggning.
Min poäng är att värderingsgrunden kristen tro borde vara precis lika legitim som vilken annan ism eller ideologi som helst. I en demokrati är det helt i sin ordning att människor agerar och påverkar utifrån sin värdegrund, oavsett om det handlar om marxism, liberalism, konservatism, kommunism eller någon annan. Även om en vänsterpartist åsikter kan vara helt obegripliga för en moderat så är det något bra och gott att vänsterpartisten arbetar för att påverka samhället i enlighet med sin övertygelse.
Jag tycker själv att det här är en klurig fråga och vill inte framstå som för säker egentligen. Speciellt om man börjar grotta ner sig i detaljer i verkliga livet kan det bli svårt att veta hur man ska tycka. Vi vill förstås inte ha någon slags kristen sharia-lagstiftning där staten tar på sig att straffa ”syndare”. Samtidigt vet vi ju att Gud är god och vet vad som är bäst för oss. Samhället måste ju också ha en öppenhet och möjlighet att rymma alla människor.
Hej Simon, Daniel här
”statsmakten ska inte ägna sig åt att varken bejaka eller förneka människors romantiska känslor, oavsett läggning.”
Du vill alltså att kyrkan ska avsäga sig vigselrätten? Det tror jag är helt rätt väg att gå. Men homovigsel frågan har väl en juridisk dimension och jag tycker det är helt rätt att homosexuella ska ha samma juridiska rättigheter som heterosexuella oavsett vad jag själv tycker i den etiska frågan.
Det finns många exempel på etiska ställningstaganden som jag har utifrån min kristna tro som jag inte skulle kämpa politiskt för att genomföra, t.ex. :
nykterhet, vegetarianism, livslång trohet (förbud mot skilsmässa), sex endast inom äktenskap, ekonomiskt givande, inkomstgräns m.m.
Den kristna etiken är inte riktigt som andra etiken eftersom dess grundval är fri vilja samt att den utger sig för att vara ett eget gränslöst rike.
Begreppet kristen värdegrund kan jag nästan kräkas på efter att ha sett det användas som argument för en konservativ marknadsekonomisk högerpolitik (kd) eller krigshetsande och etik-elitism (USA)
Det är inte konsekvenser av min kristna värdegrund och återigen tycker jag inte att det är min sak att moralisera över dem som följer en annan Herre än jag.
Kan en kristen då inte engagera sig i politik?
Jo, självklart, men då måste man vara beredd på att gå emot sin etik och övertygelse för att kunna föra en politik som är grundad på världen och inte på Guds rike. Kan man skilja på dessa två väsensskilda element så är det säkert bra för samhället med kristna politiker.
MEN
Jag är tveksam till ifall politiken på grund av dess kompromisser verkligen är väl använd tid och energi för kristna.
//Daniel
Tjena
Jag är helt enig med dig vad gäller vigselrätten, det kommer inte att hålla att behålla den. Sett ut den kyrkliga synvinkeln så tänker i alla fall jag att det är rätt okomplicerat: vigselrätt behöver inte alls vara fel, men när den tvingar kyrkan att åsidosätta sin tro och omsorgen om den enskilda människan, då är det inte längre värt det.
Som jag uppfattat hela homovigsel-processen så handlar den mycket lite om juridiska detaljer (men jag vet inte exakt hur mycket eller om det överhuvudtaget skiljer något juridiskt mellan partnerskap och äktenskap). Min bild är att det istället i första hand har gällt erkännande av det homosexuella förhållandet som likvärdigt och lika gott och bra som det heterosexuella. Att samhället inte ska skilja mellan kärlek och kärlek. Och här tänker jag att det blir snett när staten (som vi har för att sköta samhället, bygga väger, fördela medel, driva skolor osv) använder institutionen äktenskapet för att bejaka människors känslor gentemot varandra. När äktenskapet görs till en statlig ”tummen upp” för människors romantik så kommer staten dessutom alltid att diskriminera tills den dag det verkligen är helt fritt för alla att ingå äktenskap.
Fast nu inser jag att detta ju var ett riktigt sidospår. Jaja, det andra då…
Visst finns det mycket som seglar under kristen flagg som är illa. Mina skriverier innan är inget försvar för det elände som vissa ”kristna värderingar” kan ställa till med, utan blott och bart för principen att kristen tro som grund för att påverka samhället är precis lika legitim som vilken annan grund som helst. I en demokrati säger vi inte att miljöpartister måste hålla sina övertygelser inom hemmets väggar och att bara moderater får bedriva opinionsarbete. Det funkar inte så. Principen bygger på att alla bidrar med sitt för samhällets bästa. Om vi kristna har en insikt i vad som är bäst för oss människor (t.ex. att alla, oavsett vad de duger till mänskligt sett, är lika värdefulla eftersom de är skapade och älskade av Gud) så kan det knappast vara något gott att låta bli att verka för ett samhälle som också behandlar sina medborgare så.
Det du skriver om etiska ställningstaganden har jag rätt svårt att greppa, men jag misstänker att jag kanske missförstår dig. Vi föreställer oss att det finns en politiker som arbetar med att minska Sveriges konsumtion av kött genom t.ex. särskilt skatt på just kött och skarpare krav på köttproducenter. Fattar jag dig rätt så skulle du alltså undvika att stödja honom/henne, inte för att du själv inte håller med, utan för att denna din ståndpunkt tills stor del har sin grund i kristen tro (dvs att skaparen avsåg människan vara vegetarian och att det är det bästa för henne och djuren, som också har ett värde i hans ögon)? Jag misstänker som sagt att det inte var vad du menade…
Det sista du skriver är jag också osäker på om jag fattat rätt. Det låter som om du menar att man som kristen ska sätta sin etik och övertygelse åt sidan för att kunna föra en politik som passar bättre in i det tillstånd som vår värld nu befinner sig i. Hur ska en kristenhet någonsin kunna kämpa för rättvisa, fred och medmänsklighet under sådana förutsättningar? Innebär det faktum att världen aldrig kommer att bli fri från ondska och lidande att man inte ska arbeta för det? Har jag missuppfattat igen?
Allt gott